I går hade vi möte på dagis och kom på att jag måste höra av mig till habiliteringen för att anmäla
oss till kurs(tecken som stöd/AKK) men då såg jag på pappret att kursen skulle börja dagen efter,alltså i dag.Ringer med smått panik då det stod att de hade bara 20platser och ja och mannen vill ju gå så vi kan underlätta för vår son då de använder tecken i dagis.
Hon sa att kursen är fullbokad och finns en kurs som börjar i slutet av november och sen blir det inte förrän nästa år i mars.Ja bara gud ska vi vänta så länge,förklarade situationen till henne och hon sa att hon kan göra ett undantag och låta en komma med.Då sa mannen att ja skulle gå så i dag ska jag på kurs.Ska bli spännande och lärorikt,äntligen händer det saker.Förhoppningsvis får jag bra verktyg så jag kan lära maken också så vi kan hjälpa vår son och så han kan bli förstådd.
Här kan man läsa mer om kursen
http://www.teckna.se/TAKK_folder_utskrift.pdf
För er som har autistisk barn eller känner någon som kanske inte vet hur man ska gå tillväga så ska man be remiss till psykolog då från logopeden.Vi hade logoped kontakt med franko från han var 2.5år men då sa de att han var för lite.Jag gav inte upp utan sa att ja måste få hjälp och på det sättet började vi med möte på dagis med logoped,chefen på dagis,förskolslärare och nån från kommunen.
Efter ett par år så kan jag säga att först nu händer det nåt och fast jag tycker att de har tagit tid så är det skönt att de händer något nu.
Alla dessa år har jag känt mig som sämsta mamman och mått riktigt dåligt.Hade förlossningsdepression med honom också som tog över 1.5år innan ja kunde leva normalt och få ett band med min son.Att få det här tunga beskedet har tärt på oss och känner oss hjälplösa.
Varför min söta son?Lider med honom då jag ser hur han försöker göra sig förstådd och så slår han då han blir frusterad.Så rädd för vad som ska hända,han ska bli storebror.Hoppas han är snäll mot sin syster och hoppas till gud att hon är frisk.Skulle inte klara av de här 2ggr.
Nu när man är gravid också så är det mycket hormoner och kan gråta för ingenting.Hatar och visa känslor för jag förknippar tårar med svaga människor och vill inte vara det.Dessutom vet jag att bebisen känner av hur jag mår och vill verkligen inte stressa henne för vet att jag kan då föda tidigare och få komplikatoner.Ibland undrar jag vad man gör med sig själv...
Gud ge mig styrka att klara av det som väntar på mig
2 kommentarer:
Grattis till att det kommer en liten bebis snart, vad roligt!!!
Förstår att du inte har haft tid och ork med din blogg. Jag kommer följa din nya blogg med glädje då jag läste att din son har autism. Vår son har autism/adhd och autismdiagnosen har han haft i ca 4 år, adhd diagnosen fick han nu i våras. Jag förstår er helt och hållet i alla situationer och det är jobbigt och frustrerande särsklt t när er son inte pratar. Men det finns jättemyket hjälp att få från habiliteringen, det finns bla ett jättebra bild program där man skriver ut i bilder. Är det något du undrar över eller bara vill "prata" av dig, skicka ett mail, adressen har du på min blogg. Kram
Tack,a de är tufft och jobbigt.vi fick diagnosen i somras så allt är nytt och vi försöker lära oss mer om det.Absolut,om ja undrar över nåt vet jag vart ja ska vända mig till.tack för ditt stöd :D
Kram Simone
Skicka en kommentar