Den här veckan går ja in i vecka 19 och har fortfarande inte berättat till släkt/vänner inte i alla fall alla.Nästan halva graviditeten kvar,tiden går fort.
I går var jag på ultraljud,tog med mig lillasyrran för maken jobbade och kunde inte närvara.
De var en envis bebis som inte ville hamna på bild men till slut gick de efter många försök.
Fick oxå reda på könet och blev verkligen överraskad men de viktigaste för oss är att barnet är frisk.
Min största önska och många kan ta de för givet och vill mer ha ett visst kön men efter att sonen fått sin sjukdom diagnotiserad så har jag annorlunda syn och önskar av hela mitt hjärta att han kunde bli frisk och bli "vanlig" pojke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar